Motiverad

Igårkväll var jag på gymmet igen efter att ha firat pappa som fyllde år igår.
Vi bjöds på tårta och kaffe, och jo, jag tog en liten bit tårta.
Jag hade köpt ett lottpaket och där vann han hela 10 kr.

På gymmet började jag med 30 min på crosstrainern. Igår orkade jag köra hårdare på alla toppar. Det är 3x4 min. Efter det blev det armar, axlar och rygg.
Jag tog en bild på armen direkt efteråt för att se om det hänt något och det måste jag säga att det har!
Dock bjuder jag inte på denna bild idag.
Ni får vänta på en armbild ett tag till.

När jag kom till gymmet igår var det ganska mycket folk men när jag var klar på CT så hade dom flesta gått hem.
Skönt, tyckte jag och gick iväg till mitt lilla hörn.
Men då vällde det in ett gäng grabbar som självklart skulle vara precis där jag var. Vi fick verkligen tränga ihop oss.
Det tycker inte jag om alls, men igår struntade jag faktiskt i det. Jag körde mina övningar och struntade i resten.

Den känslan är rätt skön, att man kan göra så nu äntligen. Det spelar ingen roll om 5 st jättevältränade står och flåsar en i nacken längre. I början kändes det riktigt jobbigt, som att jag inte hade där att göra.
Att jag inte bryr mig längre måste ha att göra med att jag är mer van nu och vet vad jag ska göra.

Jag känner mig även motiverad till max nu.
Jag har tappat 2 kg och börjar se målet där borta.
Det är bra många kilon kvar, men nu är det inte allt kvar!
Jag äter bra, tycker jag, frukost, lunch och middag.
Så att resultatet inte låter vänta är riktigt härligt!

Hejja mig!

En annan sak som stör mig är alla människor runt omkring mig som inte tror på mig.
Dom tror att jag kommer sluta träna och återgå till samma liv som innan.
En kommentar som jag fick var: "Men du kommer ju inte träna ändå så", och sånt gör mig faktiskt ledsen.
Men å andra sidan är det en rejäl sporre för mig också, att nu jäklar ska jag visa dom att jag visst kan!
Vänta och se bara!