LCHF och Viktnedgång

Nu har jag ätit lchf-kost i en vecka.
Och redan känner jag mig mindre uppblåst och svullen i magen efter måltid.
Jag har dessutom gått ner i vikt en del. Men det är tydligen normalt att tappa ganska mycket dom första veckorna. Och det blir ju en rejäl spark i arlset av att fortsätta!

Det här är grejjer vill jag lova!

Det som varit svårt hittills är att avstå från gofika.
Som tur är har jag inte blivit bjuden på fika mer än 1-2 gånger under den här veckan, men att sitta där med kaffekoppen och ha bullfatet under näsan och INTE ta en enda smula är svårt!
Men det där kommer ge med sig eftersom.

Jag är nöjd med dom små framstegen som jag gjort denna vecka. 
Någon belöning i form av något sött kommer jag inte ge mig själv, för det sinkar mig bara och jag får börja om från noll igen.
En belöning för att man varit duktig kan istället vara en sak man vill ha. Eller något man velat göra ett tag men som inte blivit av.
På sin höjd kan jag sträcka mig till att göra en lchf-kladdkaka, som består av mörk choklad, ägg och grädde. Men inte än.
Först vill jag att sötsuget ska försvinna och jag vill komma in in i min nya livsstil med ny kost innan jag experimenterar med choklad.

Det här med att ha "ätardagar" vet jag inte vad jag tycker om.
Som jag skrev här uppe så tycker jag det är bättre att ge sig själv någon sak eller upplevelse i belöning istället för något onyttigt att äta.
Det är iallafall bättre för mig!

Jag har varit en så kallad "godisråtta" i större delen av mitt liv.
För vissa är det superlätt att avstå från godis och sötsaker, men tyvärr inte för mig. Så att ha avstått i en hel vecka är en stor bedrift!
Många kommer säkert att ifrågasätta varför jag låter bli att ta godis och kakor.
Vad jag ska svara vet jag inte.
Men jag SKA stå emot. Hellre då att jag tar med mig något jag kan äta. Eller så undviker jag bara dessa situationer ett tag.

Vid uträkning på BMI ligger jag på gränsen till övervikt.
Hur mycket man ska räkna in det är väldigt individuellt. Många kan väga mer, men i muskler, och då stämmer inte BMI alls.
Man känner nog det där bäst själv.
Stor pga fett, ja då ska man nog lyssna mer på BMI-uträkningen.
Jag tar mitt BMI på allvar, plus midjemåttet.

Varifrån får jag då min inspiration?
Dels får jag den från spegeln. Jag gillar inte alls min spegelbild, så därför speglar jag mig sällan. Bara när jag har kläder på kroppen för att se att dom sitter bra.
Men till största del så kommer den från en tjej söderut i Sverige som jag har haft internetkontakt med i över 6 års tid.
Hon har en fin och välskriven blogg som handlar mycket om just lchf, och om hur hon blev frisk från sin sjukdom anorexia, dels via den kosten.
Hon har mycket bra synpunkter på det här med kost och hälsa och jag älskar att läsa hennes inlägg.
Hon har så rätt i det hon skriver.
Hennes man var, precis som min sambo, en riktig "godisråtta" han också och åt helst vitt bröd, pasta och ris och mådde inte bra och hade gått upp mycket i vikt.
I november började han äta som sin fru och redan har han tappat 8 kg i vikt, minskat midjemåttet drastiskt, är mycket piggare och gladare och känner en enorm skillnad.
Enbart av att ha ändrat kosten.

Kan man bli mer taggad och inspirerad när man läst det?

Så henne vill jag hylla. En otroligt fin och underbar människa.
Hennes blogg hittar du HÄR!